Han stod med sin rullator, lite vid sidan av händelsernas centrum.
Jag ber honom ställa sig längst fram i ledet av hundratals motorcyklar. Inom några minuter ska de startas, rulla iväg och bilda kortege genom Luleå.
Han ler spjuveraktig och med stolta steg kliver han fram — med hjälp av gåstolen — utan att tveka en sekund.
En dag är jag själv pensionär. Då ska jag också ta plats i samhället med min livsglädje och framåtanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar