Först vaknar alla spännande människor

Ebenezerkyrkans stora klocka visar strax före nio på morgonen. Luften är varm och kommer äntligen med sommar.
Nu, på morgonen, är gatulivet sporadiskt på Storgatan. Därför  hinner vi uppfatta varandras personligheter och karaktärer. Men vid lunchtid har dessa egenskaper försvunnit. Då slukas vi av ont om tid och stress. Då trängs den spännande morgonmänniskan undan och konsumenten i oss tar över makten. Allt blir kommers och tillväxtångest. Synd. Men än är det morgon.

Mannen i vilstolen sväller av attityd och självkontroll, och Sandras hörlurar sitter tight och sluter in henne i en egen värld. Det verkar som allt i hennes omgivning är accessoarer. Jag hejdar henne på Storgatan och ber om att få  ta några bilder på henne.
— Okey, svarar hon.
Hennes blick är intensiv och spännande. Jag tar snabbt flera bilder och hinner tänka på att ålderdom inte är särskilt spännande. Hon är ju så ung Sandra. Vi tänker olika Sandra och jag.