Slutet är nära?

I två tusen år har slutet varit nära för alla kristna i Luleå. Men börjar inte detta låta väldigt långt borta nu?

Hur kunde tidsbegreppet nära hamna så långt bort i fjärran? Ju närmare slutet vi kommer, desto mer avlägset hamnar uppenbarligen slutet.

Men just uppenbarelser är verkligen något kristna i Luleå  har kläm på.

(Det uppenbara har de lite svårare med...)

De är nämligen uppfyllda av den helige Ande, ett slags plugin, för att tala modern internetsvenska. Genom denna plugin, får kristna se tecken på att slutet är nära för Luleå. Varje dag.

Jag saknar inte heller förmågan att se syner. Bilden visar vad jag såg för mitt inre på järnvägsstationen i Luleå. Klockan började brinna och molnen förvandlades till andeväsen som svävade likt mäktiga svanar strax ovanför järnvägsrälsen.


Jag talade med en kristen om mina syner och han ropade förskräckt:
— Du är säkert besatt av en ond ande! Vad håller du på med!? Är du galen?
— Nej men jag är säkert dårskap för er kristna, kan jag tänka mig, svarade jag.

Ja, så här ser det religiösa vardagslivet ut i Luleå. Ingenting är som det verkar på ytan. Andemakter vill också styra och ställa i vårt Luleå.

Något i mitt inre driver mig nu att beskriva Luleå med sin vidskepelse, religiösa svärmeri och illusionstrick. Dessa märkliga världar som format mig till den jag är. Och jag kan inte vänta med reportageserien, för slutet är faktiskt nära. Snart är jag sextio år gammal. Vem vet när det är dags för mig att dö? Är slutet nära eller långt borta?