Skenet bedrar...

Min personlighet är vacker. Jag lyckades återskapa den för en tid sedan.

Innan dess upplevde jag mest skamkänslor när min personlighet kom på tal. Oftast har det blivit kluvna samtal, jag levde med två personligheter — en vacker och en kristen.

Ingen föds med själv-
förakt, skamkänslor som gör oss fula inombords. Sådant måste man lära sig av någon annan.

Buddha gick först på vatten...

Att gå på vatten är inte så svårt som man kan tro. Men omöjligt är det att gå på vatten om man inte tror det är möjligt. Det säger sig självt.

Jesus gick på vatten. Han visste att detta inte var en omöjlig bedrift eftersom Buddha hade gått på vatten redan 400 år före honom.
— Kan han så kan jag! resonerade han säkert och klev ut på vattenytan.

Många är de män som har gått på vatten efter Jesus: Herakles, Eufemos, Orion, Abaris, och Xerxes. Jag kan inte gå på vatten, men min drömflicka kan. (Som bara underbart naiva människor kan göra, tror på det mesta. Sån är inte jag.)

Slutet är nära?

I två tusen år har slutet varit nära för alla kristna i Luleå. Men börjar inte detta låta väldigt långt borta nu?

Hur kunde tidsbegreppet nära hamna så långt bort i fjärran? Ju närmare slutet vi kommer, desto mer avlägset hamnar uppenbarligen slutet.

Men just uppenbarelser är verkligen något kristna i Luleå  har kläm på.

(Det uppenbara har de lite svårare med...)

De är nämligen uppfyllda av den helige Ande, ett slags plugin, för att tala modern internetsvenska. Genom denna plugin, får kristna se tecken på att slutet är nära för Luleå. Varje dag.

Jag saknar inte heller förmågan att se syner. Bilden visar vad jag såg för mitt inre på järnvägsstationen i Luleå. Klockan började brinna och molnen förvandlades till andeväsen som svävade likt mäktiga svanar strax ovanför järnvägsrälsen.

Flykten från Guds rike

I skydd av mörkret tog vi oss till stranden vid Gültzaudden i Luleå.
Vi försökte fly från de hårda religiösa lagarna som krävde att hela befolkningen måste underordna sig identiska konsumtionsmönster.

Kustbevakningen väntade på oss.  De hade slagit sönder vår motorbåt och satt den på grund. En metallisk röst hackade monotont i en megafon ur mörkret, samtidigt som strålkastare spelade över vår flyktbåt:
— Västvärlden har vilat på kristen grund! Och nu är Tusenårsriket är här! en belöning för oss goda kristna! Men samtidigt ett straff för de onda! Härifrån flyr ingen! Gud ser allt! Gud vet vad som är bäst för er! Gud är god! Stanna där ni är och invänta vår personal!

Är du drömtydare?

Klicka på bilden och förstora

Världen har byggts av drömmar. Den amerikan-
ska drömmen är en av dem.

Kristendom är ett annat slags drömspel, där profeterna i Gamla testamentet drömde om en Messias som snart skulle komma. Och judarna väntar än idag på denna figur.

Men kristna har inte samma tålamod. De gjorde slag i saken och påstår att judarnas drömmar redan har slagit in. Kristna har för vana att köra över folk.

Fantasin och Albert Einstein

 Albert Einstein fanti-serade ofta. Det var så han kom på relativitets-teorin:
— Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling.

Citatet är hämtat från The Saturday Evening Post, 26 oktober 1929,   "Vad livet innebär för Albert Einstein".

Jag har min egna relativitetsteori — den går ut på att livet inte handlar om "antingen eller" utan "huller om buller" eller "både ock". Ordet relativ betyder faktiskt  "i förhållande till något annat".

Moderskärlek kräver fantasi och kunskap. Tillsammans bildar de ett kärlekspar. Åsa (på bilden)  flyger till Stockholm för att besöka sin dotter.