Gud och jag är ett problem

Jag har inget speciellt kroppsspråk när jag samtalar med Gud.
Att ta kontakt med Gud är lite som att ringa till Sveriges Radios "Ring P1".
Det är svårt att komma fram och när man lyckas blir man blyg och
fumlar med ordvalet. Inte hjälper det att man bara hör hans
röst utan att se honom. Jag glömmer ofta vad jag ska säga.

Gud ser allt och jag känner mig granskad. Det får mig att
känna mig skenhelig och orakad. Men jag låter skäggstubben
bli kvar även om Gud favoriserar dom slätrakade. Fria vilja är att
gå sina egna vägar ibland.

Gudsradion går bara i direktsändning utan repris. Fokus på nuet
gäller alltså. Gud frågar vad som bekymrar mig.
– Du, är mitt bekymmer svarar jag.
– Och du är mitt! skrattar Gud.
– Då har vi nåt gemensamt, du och jag, säger jag.

Vissa problem kan bara lösas tillsammans. Det här är ett av dom.