På mitt hjärnkontor tvingas jag tömma fler och fler lådor med FRAMTID, bara för att åter igen fylla dom med DÅTID. Snart har jag tömt samtliga framtidslådor.
Nuet är en städgumma och ingenting annat. Tiden är kärlekslös och omöjlig att älska? Går det att stoppa den? Jag vill hoppa av.
Då, Nu och Sen då? © bengt wikström |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar